Professor Jan Lundell ny direktör för LUMA-center Finland

Sedan början av februari har Jan Lundell arbetat som direktör för LUMA-centrum Finland på campus Gumtäkt. Jan Lundell använder halva sin arbetstid till att leda LUMA-center Finland, som koordinerar vetenskaps- och teknologifostran, och under den andra halvan forskar han i kemi vid låga temperaturer.

Lundell återvände till sin ungdoms studie- och arbetsplats, Helsingfors universitet, från Jyväskylän yliopisto, där han hade hunnit arbeta som professor i över ett kvarts sekel. Lundells karriär inom kemin startade ändå i Helsingfors universitet, där han studerade och doktorerade i fysikalisk kemi, arbetade som post-doc i Jerusalem i ett år, och sedan återvände till institutionen för kemi då han fick en assistentur i sitt eget ämne. 

Hans forskarkarriär fortsatte under olika titlar i professor Markku Räsänens grupp. När institutionen flyttade från Sjötullsgatan till den nya byggnaden i Gumtäkt för 30 år sedan, var Jan Lundell med och flyttade. 

Förutom automatisk databehandling (ADB) var det nyaste nya på den tiden informations- och kommunikationsteknik (IKT), och Lundell var en av de första som började använda de nya verktygen inom forskningen och undervisningen av kemi. När t.ex. laboratoriet och en föreläsningssal kopplades samman kunde man demonstrera experiment som gjordes i labbet för en stor mängd studerande utan risker.

Under några år utbildade Lundell lärare i att använda datorstödda program i egenskap av informationsteknikchef, vid sidan av sin forskning. Han var intresserad av hur man kunde göra kemiundervisningen mera effektiv och intressant.

– Simulationer, beräkning, visualiseringar… Med de moderna verktygen kunde man illustrera detaljer och hjälpa studerande förstå kemi på många vis. Forskningen inom kemi gick också framåt med stormsteg då datorerna blev mera effektiva, säger Lundell. 

Två banbrytare vid samma korridor

Till den nybyggda Chemicum-byggnaden i Gumtäkt anlände vid samma tid också en annan person som var intresserad av kemiundervisning, Maija Aksela. Nu för tiden är Aksela känd som en banbrytare inom vetenskapsfostran i naturvetenskaper och den första professorn i ämnet i Finland. Hon var den första direktören för LUMA-center Finland under åren 2013–2025, och var redan år 2003 med om att bygga upp det första LUMA-centret i Gumtäkt.

Aksela, med en bakgrund i kemi och specialisering i undervisning, var särskilt intresserad av samarbete mellan skolor och universitet. De två unga forskarna med lika intressen hade sina arbetsrum vid samma korridor. Forskar- och pedagogikbakgrunden flätades smidigt ihop. 

– Vi konstruerade t.ex. en kurs i molekylmodellering till lärarutbildningen och skapade en mentorgrupp för kursen bestående av lärare från olika håll i Finland. Kemilärare är ofta ganska ensamma i våra skolor, och de är intresserade av nya forskningsrön, så det fanns en efterfrågan på ett nätverk, säger Lundell.

Lundell och Aksela började studera hur man kunde göra kemiundervisningen mera inspirerande och motiverande. Hur kunde man göra barn och ungdomar intresserade av kemi som ämne och karriär? Hur förmedla nya forskningsrön till lärarna? Hur besvara lärarnas behov? Arbetet med att konstruera ett samarbetsnätverk för naturvetenskaplig vetenskapsfostran hade börjat.

Det är omkring ett kvarts sekel sedan Jan Lundell fick ett samtal från Jyväskylän yliopisto med önskan att han skulle ansöka om en ny befattning. År 2008 övergick han till Jyväskylä som professor med specialuppgiften att utbilda lärare i kemi.

Han fortsatte ändå arbetet med det nationella LUMA-nätverket. Idag omfattar nätverket 11 universitet och 13 regionala LUMA-center.  I Jyväskylä hann Lundell agera direktör för det lokala LUMA-centret i 15 år.

Uppehåll intresset genom hela skolsystemet 

Lundell sammanfattar kärnan i LUMA-verksamheten i två punkter: inspirerandet av barn och unga till LUMA-ämnena samt utvecklandet av kunnigheten hos lärare i LUMA-ämnen. Han vill betona att man kan utveckla modeller och metoder för undervisning i kemi, fysik och matematik som stöder undervisningen och inlärandet av fenomenen inom just dessa ämnen.

Vid tíllfället har endast Helsingfors och Jyväskylä universitet examensprogram där magisterstudierna har skräddarsytts för dem som studerar till lärare i matematik, fysik eller kemi. I andra universitet studerar man sitt huvudämne och utför de pedagogiska studierna inom den pedagogiska fakulteten.

– Jag önskar att utbildningsmodellen för ämnesutbildning skulle tas i bruk också annorstädes för att garantera ämnesundervisning av hög kvalitet i hela landet, säger Lundell.

Han vill sprida undervisningsmetoderna som utvecklats för skolorna även till universiteten. Universitetsstuderande vill också ha inspirerande, meningsfull och motiverande undervisning.  Alltför många studeranden faller bort under de första åren eftersom de inte inser vad undervisningen behövs till eller vad den kan leda till. 

– Man kan upprätthålla intresset via exempelvis besökare eller förebilder. Forskare eller studerande kan besöka skolor, eller tvärtom, representanter för arbetslivet universiteten. Hur kan en skolelev veta vad en kemist gör om hen aldrig har sett och mött en?

Nedfrysning av molekyler

Som kemist och professor forskar Jan Lundell själv i kemi vid låga temperaturer. Om man kyler ned en molekyl tillräckligt nära den absoluta nollpunkten kan man isolera molekylerna till ädelgaskristaller och retardera dem för mera detaljerade studier. Särskilt med ljus kan man modifiera molekylernas steriska struktur med en kirurgs noggrannhet.

Myrsyremolekylen, t.ex., har två steriska former. Lundell beskriver hur en molekyl som kylts ner till det yttersta kan modifieras med ljus så att det går att förvandla myrsyran från dess stabilaste struktur till en högre form av energi.

– I och med den nya strukturen förändras de kemiska egenskaperna hos molekylen: den reagerar olika och kan t.ex. brytas ned i andra material än med den ursprungliga strukturen, beskriver Lundell.

Halva arbetstiden forskare, halva tiden budbärare för LUMA-undervisning. Lundell reser åtminstone mycket under sin lediga tid, eftersom han och hans fru har två hem: ett i Wrocław i Polen och ett i Mänttä i Finland. Planen är dock att flytta familjens hem i Finland till huvudstadsregionen i något skede.

Om den senaste finansieringsansökan till Finlands Akademi blir godkänd kunde man tillbringa mera tid i Wrocław än ett långt veckoslut nu och då. Där råkar det nämligen finnas en forskningsgrupp som han har samarbetat med för att forska i kemi vid låga temperaturer i tre årtionden redan.  Vi håller tummarna!

Skrivet av Johanna Pellinen, kommunikationschef, Helsingfors universitet.

Artikeln publicerades den 11.3.2025 på Helsingfors universitets webbplats.